När naturen får ha sin gång
''Det kostar flera miljoner att återställa, ingen i hela världen är så dum i huvudet att den lägger ner så mycket pengar på sådant'', säger min pappa. Jag sitter tyst. Han ser alltid bara problem medans jag ser möjligheterna för när jag tittar på sådana här hjärtgripande bilder ser jag hur extremt vackra dom en gång i tiden har varit och vilken fantastisk upplevelse det hade varit att få vara med och se platserna växa fram till vad dom en gång var. Tänk bara: du sitter där i ditt kök och äter din middag och du ler för det är på grund av dig som byggnaden har blivit så vacker som den nu är. Ser många övergivna hus och gårdar, egna familjen äger själv en övergiven gård eller, ingen bor där men vi är där vääldigt ofta. Får alltid en sorg i hjärtat när jag ser dom, de finns överallt. 'En dag', tänker jag när pappa ännu en gång krossar mina drömmar, 'en dag, då ska du få se'
Läs denna mening om och om och om igen: Although the floor in the bathroom is completely gone, the plumbing is enough to hold these heavy porcelain sinks in place over the abyss Visst ligger det sorg bakom den? Bra monterat av vem det nu var som monterade den i alla fall.
Åh den här bilden skär i hjärtat.
Ljuset är magiskt.
Varför blir platser övergivna?
Nej men snälla så fint.
Har det varit med om en brand tro?
Åh jag älskar dessa bilder.
