Ett besök på Djurkyrkogården
Var i går igen på Djurkyrkogården och tog bort lyktan då det nu blir ljusare på grund av Sommartiden. Istället för lyktan planterade vi en påsklilja.
Förra Söndagen såg vi något fruktansvärt: en kanin som var död. Vi hade ingen spade med oss utan lånade en liten spade från en grav inne på Djurkyrkogården. Marken inne på själva Djurkyrkogården är stenhård så vi valde att begrava kaninen precis där döden kom. Vi bestämde att det stackars djuret skulle få en påsklilja. Och jag hade aldrig ens i min vildaste fantasi kunnat tro att något djur skulle gräva fram kaninen och bära bort den på okänd plats. Hur man kan sjunka så lågt och vara så elak kommer alltid att vara ett mysterium för mig. Vi planterade i alla fall en påsklilja på platsen, som ett minne. Jag uppskattar alltid mina kaniner ännu mer när jag ser döda kaniner och harar ute. Livet är så extremt skört, glöm aldrig det.
