Forevermore

En reselista

Publicerad 2015-10-27 09:12:00 i Resor,

Bästa köpet? Ser framför mig hur folk i framtiden kommer fråga mig, ''Vilket var det bästa köp du gjorde i New York, shoppingarnas shoppingstad?'' Och jag kommer svara, ''Nivea läppbalsam'' och den där tystnaden som kommer uppstå. Weirdo. Jag står fast, detta var det bästa köp jag gjorde i NYC, ja, kanske det bästa köp jag någonsin gjort. Ni förstår, jag fick ont runt min mun och då menar jag inte sådär yttepyttelite, utan megaont, det stack och sved och var väldigt obehagligt. Vaselin hjälpte inte alls och jag tog aldrig med något Läppsyl denna gång. Tur för mig så fanns det ett slags apotek inte långt från där båtarna går till Frihetsgudinnan. Det blev min räddning. Ska ni till New York: glöm förallt i världen inte läppcerat!
Sämsta köpet? Här måste jag säga två. Hotellet i New York först och främst, alltså någon låg extremt risigt till där ett tag. Tur att även jag kan lugna mig ibland, eller, inte tur, beroende på hur man ser det ;-) Och det andra då? Jo, flygresan mellan Stavanger och Kastrup. Här betalar man för Business Class för att man kan och så en till nosig flygvärdinna. VARFÖR FINNS NI?? Inte nog med det, det fanns inga fördelar. Inga alls. Jo, en egentligen. Efter att ha suttit med extremt bra benutrymme över hela Atlanten var det skönt att även ha bra benutrymme den korta sträckan men SKÄMTADE DOM ELLER?? Ingen duk, inget porslin, inget glas, ingenting alls. Mjo, det var ''gratis'' men???
Hur kändes det att komma hem? Hem? Jag är på semester nu ju.. Ska strax resa hem igen :D, är bara på en kort visit vettu, men alla papper hånar mig: Svensk medborgare, Svenska. Alla ord jag inte vill vara. USA är hemma förstår ni. Där är jag fri.
Men, hur kändes det att komma tillbaka till platsen du är stationerad i då? Ja, det var bättre :D 'Åk tillbaks, åk tillbaks dit där du kom ifrån' Det sa alla rösterna på flygplatsen i Danmark, men jag var den enda som hörde. Dom höll på att boarda ett plan när jag och mamma gick förbi. Med destination CDG. Paris. 'Det tar vi' bad jag men mamma skakade på huvudet. Ond :(
Hade djuren saknat dig? Det tror jag nog. Båda blev helt överlyckliga när mamma och jag kom in genom dörren <3 Madame Lullaby hade en kal fläck i nacken men efter samrådan med veterinär så ska vi avvakta. Hon äter och lider inte. Pälsen börjar redan växa ut. 'När miljöerna ändras' säger internet 'som när man byter hö eller flyttar' När allting inte är som det borde vara alltså. Men nu är allting som det borde vara igen :-) Men nästa resa väntar runt hörnet och jag förbereder mig, både psykiskt och mentalt. Inte detsamma. Men nästan. Inte samma längtan. Men nästan. Någon gång i framtiden kommer jag att vara någon evigt tacksam. Eller inte. Ni känner ju mig ;-)

Cape May, my dearest love <3

Publicerad 2015-10-20 10:48:00 i Mat & Sådant, Resor,

Den 16 Oktober var det ett år sedan jag och mamma reste till Cape May, NJ.
Tänkte inte på det alls men visste att det var i mitten av Oktober. Så dåligt av mig. Vi reste via Toronto så jag kunde äntligen säga att jag varit i Canada (har liksom deras flagga intatuerad) och vi reste i Echonomy. Och ja, jag överlevde och det gick ju bra men det var innan vi satt i Business Class det ;-) Undrar om jag någonsin kommer att kunna sitta i Echonomy på långa resor igen... Hm.. Nåväl, Cape May var en fantastisk plats som jag förmodligen i framtiden kommer att besöka igen. Kanske under Juli då det var alldeles för höga vågor för att kunna bada i Okober samt att badvakterna redan hade avslutat säsongen. Det ser ganska kallt ut på bilden av husen men det var det inte även om det var lite kyligt ibland. Det farliga med Cape May var en antikaffär vid namn West End Garage (haha) där jag köpte extremt mycket smycken (mest brosher), väldigt vackra och ovanliga. Om dom var dyra? Eh, ja... Men YOLO liksom haha. Har använt två av de brosher jag köpte, bra där! Men men, jag skyller på att jag inte har några kläder där dom passar ;-) Så får köpa eller beställa det. Jo, pappa, det var en sak.. Men han har lovat mig beställningar snart igen varav den ena blir en stor en som vi måste dela på två, kanske tre. Nackdelen är den sabla tullavgiften. Fick liksom en hatt förra hösten som var försenad och den gick på 2.000 i tullavgift. Helt insane! (bild på hatten finns HÄR om någon vill se den, den var ändå värd det)

Resorna till USA 2015: New Yo..NO!! och Galveston Island <3

Publicerad 2015-10-16 09:32:00 i Mat & Sådant, Resor,

Gör en sådan här, för att det kan vara kul eller något. Resan är så svår att hantera fortfarande och imorgon är det två veckor sedan vi kom till Sverige igen, så det kommer med stor sannolikhet upp mer text och bilder, sådär ni vet när jag är mer, ja, medveten om omvärlden :) 
 
FLYGRESAN TILL USA (SAS): 'Din jävel' (ja, jag svär vääldigt ofta till min mors (och mitt?) stora förtret) tänkte jag angående den Danska flygvärdinnan. Men jag sa ingenting. Hon var på extremt dåligt humör hela resan, morrade när jag inte kunde fälla upp bordet, slängde duken och frågade spydigt. JAG KAN INTE DANSKA, SÅ BRA!!!! Nåväl.. Borde sagt till henne att 'Du vet om att du arbetar i BUSINESS CLASS right? Du borde alltså behandla mig med respekt' men jag var tyst, log och sa tack till aset ändå. Mamma satt framför mig. Jag var ledsen men visade ingenting utåt. Jävla flygvärdinnor, att jag alltid ska bli dåligt bemött av dom... Men, aggressiviteten lättade något eftersom och 'Now that's the way you shall travel!' tänkte jag lyckligt när choken lagt sig över den goda maten (har inte kunnat äta något av flygplansmaten på flera år) och det faktum att jag inte alls var flygrädd. Är jag botad?? Har det att göra med var jag satt?? VAD HÄNDE EGENTLIGEN???
Överlycklig person:
NEW YO...NO! = BO INTE PÅ AMERICANA INN: 'Hey, whazzuup New Jersey! Been a long time since, way too long indeed!' tänker jag när vi går av planet. Får väskorna väldigt snabbt: jag nockar en man MEN AKTA DIG DÅ och två av våra väskor KOMMER BREVID VARANDRA!! Det har aldrig förut hänt. Vi går ut, säger till en man att vi behöver en Taxi till vårt hotell. Han undrar hur många vi är och när vi svarar bara vi två tittar han mycket konstigt på oss. 'What, have you never seen persons traveling in BC before?' sa jag inte men jag tänkte det. Väntar en kort stund på en Taxi varav resan tar en stund, på grund av var vi landade. Och yes, det kan ha att göra med den byggnad andra folk skulle kalla hotell eller så är New York och jag helt enkelt inte bästisar: jag trivdes inte alls. Fick en panikångestattack när vi anlänt till rummet; grät nonstop hur länge som helst. INGEN TOALETT PÅ RUMMET! Vad händer?? Det var ju vårt ända krav :'( Mamma lungar ner mig en aning och vi går ner till receptionen, FINNS INGA RUM PÅ HOTELLET MED TOALETT PÅ RUMMET. Hotellet kostar liksom 9.200kr och är FOR THE BUDGET MINDED TRAVELER som det så vackert står på den jäkla broshyren. JAG ÄR INTE BUDGET FÖR I HELVETE, INTE DEN HÄR GÅNGEN!! Jag ska styckmörda idioten på resebyrån när vi kommer tillbaka bestämmer jag och det får mamma att skratta. Jag är gravallvarlig men personen på resebyrån lever än och får leva i fortsättningen också. Tyvärr ;)
FLYGRESAN FRÅN NEW YORK TILL HOUSTON (UNITED AIRLINES): Klart vänligare flygvärd, steward. Jag har faktiskt aldrig blivit dåligt bemött av en manlig flygvärd nu när jag tänker efter. Han titulerar mamma med 'Mrs...' hela tiden och han är mycket trevlig, exemplarisk. 3 timmar ungefär tar denna flygresa men maten är inte god, kyckling är det enda de har att erbjuda, 2 olika alternativ: kyckling + en soppa eller kyckling i bröd. Vad gör man, om man som jag inte gillar kyckling? Lämnar över det till mamma kunde varit ett alternativ men hon gillar det inte heller.. Men kakan!!! Oh.... DELICIOUS! Och jag fick TVÅ! Jag och mamma får ett bryt på planet när han frågar mig 'Moore applejuice?' med ett brett leende. Har ni sett 'Det Våras För Sheriffen?' eller 'Blazing Saddles' som den heter på orginalspråk? Se den, ty sådan är min humor.
GALVESTON - HILTON: Min mun sväller upp i taxin från Houston till Galveston. Jag känner hur mina läppar spricker = 'det gör ont' är bara förnamnet. Bästa köpet under resan ligger i mitt ena bakbagage så jag kommer inte åt det. Jag somnar relativt snabbt ändå. Får ett skräckryck. Somnar igen. Vaknar. Åh!! My dearest love <33 Jag känner igen mig! Vissa saker ändras aldrig ändå <3 Taxin svänger in vid entrén till HOTELL HILTON och en man öppnar dörren. Mannen bär upp våra väskor på en rullande sak och vi får vårt nyckelkort och information. Han följer oss upp till rummet och ja, ja, JAAA!! Jag står i början av rummet, på tröskeln och slutet av rummet är lite svagt av dis, det är enormt. Det var något annat än det hotell vi bodde på sist jao.. Vilken befrielse! Jag kommer att komma tillbaka, var så säker..
LOUNGEN PÅ HOUSTON: Mmm, mmm, mmm! Det här gillar vi! Kakor, frukt och soppa! Vilken dricka jag vill (missade loungen i Danmark så eh, haha INTE LÄTT ATT VETA ATT DOM HADE MAT NÄR MAN ALDRIG REST BUSINESS FÖR och tror ni att dom sa något om det då? NEJ, INGENTING!). Hon i baren är nosig mot mamma, DEN JÄVELN!! Men, mamma vill inte bråka :(
FLYGRESAN FRÅN HOUSTON TILL STAVANGER (SAS): Nu ska ni få läsa något extremcoolt: Det var ett privatplan ägt av SAS som mamma och jag reste med från Houston till Stavanger och vad betyder det då? Jo, inga Echonomy passagerare = bara BC i hela planet. Tog reda på senare att det är oljan som gjorde det - finns mycket olja i både Norge och Texas. Den linjen ska eller har skrotats nu = jag och mamma var två av de sista att flyga med den. RESPEKT!! Maten var delicious och jag kunde sova. Den där meningen <3
Ser så oskyldig ut :D
FLYGRESAN FRÅN STAVANGER TILL KASTRUP (SAS): Onödigt etc. Fast nej. Jag ångrar aldrig någonting. I am so great. Bra benutrymme, god muffins men inget porslin, inget glas och ingen duk. Fick i alla fall gå på först, alltid något men DÅ SKA MAN KUNNA FÅ GÅ AV FÖRST OCKSÅ OCH INTE VÄNTA PÅ ALLA ANDRA.
KONCEPTET FÖR RESAN: YOLO (YouOnlyLiveOnce - but if you do it right, once is enough) stämde verkligen in på denna resa men vadå liksom, det stämmer ju alltid egentligen. Varför tänka på framtiden, det är ju inte säkert att det finns någon någon right??
SAMMANFATTNING: Trots missöden, tårar och aggresivitet så är jag nöjd (mamma också, men hon är alltid nöjd 'så länge jag får resa'). Jag borde alltid resa i Business Class. Jag mår så mycket bättre av det. Att kunna äta maten, att kunna sova ombord, att kunna sträcka benen, att slippa bli misshandlad av personen framför när den fäller stolen ger verkligen extremt mycket. En frihet jag inte riktigt kan förklara. Får ni chancen, ta den! Gör den, lev den! YOLO och så vidare :)

Om

Min profilbild

Karin

Du får gärna kontakta mig, om vad som helst, på queenofdarkness@icloud.com

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela