’’The sun was warm but the wind was chill. You know how it is with an April day’’ — Robert Frost
14 eldar, två fåglar, hjortar, måsar, en stor hare (över vägen), rapphöns samt två kaniner var vad vi såg den årliga rundan efter att vi sett årets eld tändas på åkern utanför byn jag bor i. Eldantalet är lika många som 2014. Medans vi väntade på att elden skulle tändas kunde jag inte föra undan tanken att det idag är hela fyra år sedan jag och mina föräldrar var på Pearl Harbor. Att fyra år har gått är helt ofattbart för mig. Jag kan bara inte förstå det.
Inte jättemycket folk.
Elden tog sig inte först men sen whoa, som blixteld! Hur pojken vågade ligga där med sin mobiltelefon förstår jag inte.
Solnedgången var vääldigt vacker ..
Så vacker att jag även gjorde den i svart o vitt ..
Elden var märkbart mindre än förra året och året innan det. Jag märkte tydligt idag att jag blivit väldigt känslig för eld. Klart att ett åsknedslag förändrar en, det är ju normalt när man är med om något hemskt. Känslig mot vissa ljud är jag också. Väldigt orolig inför sommaren med alla sina åskoväder är jag det med, mina föräldrar också. Får tänka att det är en på miljonen att drabbas av ett åsknedslag så chansen att drabbas är ju så liten att den inte finns. Ändå tar tanken över ibland.
