Forevermore

Från Denver till London

Publicerad 2017-02-17 20:25:00 i Resor,

Samma dag som ni får inlägget från Colorado kommer här det sista inlägget + en slags sammanfattningom resan till USA i höstas. VAD HÄNDER ENS???????????? Bra jobbat mig själv! *klappar mig själv på axeln*
 
Detär alltid trist att lämna ett ställe (såvida man inte vantrivs såklart för då det är ju himmelskt) men tanken på att träffa sina husdjur (som i alla fall jag tänker på konstant när jag är på resande fot) gör allting så mycket enklare <3 Mina älsklingar blir alltid så glada av att återsé oss :') Planet lyfte från Colorado på kvällen. Kan vi bara ta ett moment för flygplatsen i Denver??? Ni vet att ALLA flygplatser har en förkortning eller hur? Arlanda heter ARN och Sturup heter MMX (vad står det ens för haha?) och nu kommer det ... Denver's flygplats har förtkortningen DEN ... Inget konstigt OM man inte är flygrädd och övertänker för om man kastar om bokstäverna i DEN får man END ................. Nåväl .... Det gick ju bra i alla fall :)))) Loungen på Denver's flygplats däremot, alltså??? Det var inte ens något att ta bild på för det enda dom hade var två olika sorters kakor samt kaffe eller te (alkohol också såklart) men ingen juice, ingen läsk, ingen mat. Och maten med British Airways var äcklig även på hemresan. Jag ÄLSKAR mozzarella (Michelangelo = <3) men mozzarellan ombord smakade konstigt och ingenting på samma gång :( Samt så var den iskall :(
Jag är en sådan person som merparten av tiden ombord på ett flygplan stirrar in i TVn (nu låter det som om att det är det enda jag gör men jag gillar att se vad jag flyger över okej) och det är ju sååååå häftigt att vi flög över Canada och att Toronto, Montreal OCH Halifax är med på kartan :') Kan inte förstå att det snart (okej Maj är int snart but still) är ett helt år sedan jag var där :O
Flög över Belfast och en bit från Dublin också <3
''Inga bilder på utsikten?'' tänker ni ''Du som ÄLSKAR moln och solnedgångar och sådant??'' Ja ... Det är tragiskt att bekänna MEN JAG FICK INTE SITTA VID FÖNSTRET PÅ HEMVÄGEN HELLER :(((( Satt inte i mittensektionen men satt inte vid fönstret. Gillar att hålla mamma i handen vid start och landing och det gick inte på hemvägen heller för gången var emellan mig och henne :(((
''Men från London till Kastrup har du väl bilder?'', tänker ni OCH NEJ, DET HAR JAG INTE. Uppehållet på Heahtrow var en jobbig upplevelse. När vi kom av planet i London blev mamma erbjuden assistans och trots att det var gott om plats på bilen så fick jag inte åka med TROTS att jag fått det på andra flygplatser. Mamma gav mig mitt boardingpass och bilen for iväg. Jag lider av social fobi och att gå själv på en flygplats som jag aldrig har tyckt om kändes inte alls bra. Jag har ALDRIG rest själv och nu var jag tvungen till att FÖRSÖKA läsa på skyltarna för att hitta rätt gate. Spårlöst borta var bilen och spårlöst borta var därför också mamma. Men det gick ändå bra. Jag åkte buss med främmande människor och jag gick flera tusen mil på den enorma flygplatsen. Så kom jag fram till inresekontrollen. Där man ska visa upp BÅDE pass och boardingpass. Mitt pass låg i mammas väska ... som vistades på okänd plats tillsammans med sin ägare. En elak vakt frågade om det var något fel medans jag förtvivlat försökte förklara för en kontrollant hur det låg till. Jag gav upp efter en stund och sjönk ner på en bänk i en tom del av lokalen och grät. Efter en tid var jag enbart arg och efter att ha sagt till en annan kontrollant att jag minsann reste i Business Class blev jag hänvisad till en kö. Alla som räckte fram till den personen hade BÅDE pass och boardingpass. Det här var min enda chans. Jag klarade det. Personen frågade inte om mitt pass??? Jag blev hänvisad till säkerhetskontrollen och sen var det dags att gå ungefär hundra mil till. Så kom jag fram till gaten. Mamma var inte där. Jag börjar bli orolig igen så jag frågade kvinnan som stod i boardingdisken. Hon blev lika orolig hon. Hon bad mig vänta vid sidan och jag väntade och väntade och vääntade. Mamma dök inte upp. En efter en fylldes platserna på gaten. Så började boardingen. En efter en gick Business Class passagerarna ombord. En efter en gick de andra passagerarna ombord. Jag stod ensam kvar och kände mig som det misslyckande jag är. Den vänliga kvinnan var nu mycket orolig. Då kom mamma. Trött och arg även hon (bilen hade slängt av henne någonstans innan bussen och hon hade själv fått ta sig därifrån till gaten) Förstår ni min lycka när jag ser henne!? Ombord på flygplanet har vi självklart inte plats brevid varandra. Mamma sitter bakom mig och jag sitter ''brevid'' en affärsman (British Airways har som så att mittensätet är ett armstöd och bricka i ett)
Like that (bilden tagen flygningen mellan Köpenhamn och London då mamma och jag fick sitta i samma sektion) Mannen i samma sektion som jag talar hela flygresan illa om Sverige med sin arbetskamrat i stolen framför sig. Inte mig emot. Jag håller tyst med honom. Så kul att han inte visste var jag kom från haha. Vi fick lunch som bestod av konstiga ostar, skumma pålägg och frukt men då jag inte har någon bild på det (för min mammas väska låg uppe på hyllan och jag ville verkligen inte hämta den för då var jag ju tvungen att be mannen flytta sig och alltså NEJ TACK) så får ni istället en bild på en utsikt på flyget mellan Kastrup och London.
Nu till en sammanfattning av hela resan :-)
 
Bästa hotellet: Archer Hotell i NYC! 
Mysigaste staden: Estes Park, Colorado! Hade kunnat tänka mig att bo där <3
Godaste Snackset: No offence OLW och Estrella men de här är det godaste som finns <3
Godaste middagen: Jag gillar verkligen bruna bönor och dessa var perfekta :-P
Äckligaste middagen: Vad mamma beställde på Hard Rock Cafe Times Square kommer alltid att vara ett mysterium. Vi har aldrig blivit så besvika någonsin förut på ett Hard Rock Cafe...
Coolaste: Överlevde staddelen Bronx i New York kvällstid!! Yay :D Japp, det var (såklart Hard Rock Cafe) som förde mig och mamma dit, eller alltså inte förde, för det var ju en taxibil men ni förstår säkert.
Självklart hade det tidigare på kvällen varit ett event på HRC så det hade stängt tidigare (vilket vi såklart inte visste) men förmodligen såg kvinnan vi frågade att jag blev ledsen för hon släppte in oss ändå :-) Hard Rock Cafe finns inhyst på New York Yankees hemarena Yankee Stadium så det är riktigt coolt att ha varit där.
Vi fick en god efterätt som smakade citron och hallon:
Jag trodde aldrig att vi skulle komma tillbaka till Manhattan däremot. Inga taxibilar och jag vägrade att åka tunnelbanan. Vi hittade ett bageri och frågade om dom kanske möjligtvis kunde ringa efter en taxi och det gjorde dom gärna. Älskar USA så mycket <3
Nej tack: British Airways. Flygningen mellan London och Köpenhamn var banne mig den sista någonsin med det flygbolaget. Att det alltid ska vara något problem när vi åker med dom... Om det är bestämt att jag ska dö i en flygolycka så blir det minsann inte med dom i alla fall för jag har härmed svartlistat British Airways (svartlista = aldrig någonsin igen - har tre flygbolag på den listan nu och det är British Airways samt Iberia samt Air Canada på långflygningar. Äcklig mat och otrevlig personal = svartlista.

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2017-02-17 22:43:16

Så bra det måste vara att resa så mycket :) Så vet man vilka bolag som är bra tänker jag :) Vad är dina åsikter om SAS ? :)

Svar: Synd bara att man inte vet det på förhand så man slipper otrevligheter :/ Jag älskar SAS <3 Har rest med dom måånga gånger, både på långresor och kortare och jag känner mig säkrare med dom än med något annat flygbolag jag rest med <3 God mat har dom också (i Business Class i alla fall haha) eller alltså den är DELIKAT där!!!
Karin

Postat av: Matilda

Publicerad 2017-02-18 19:25:05

Fy så hemskt att vara utan sina föräldrar på en flygplats!!! Förstår verkligen att du blev orolig över din mamma! Men vilken fantastisk resa ni gjorde, verkligen drömmen <3

Svar: Ja det var verkligen en drömresa <3 Mindre lyckade upplevelser under resans gång också men ändå <33
Karin

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Karin

Jag är född i Sverige den 17 Maj 1996, men årtalet känns främmande och landet främmande.. Jag vet inte vem jag är och inte vem jag var men jag finns där ute någonstans, det är jag helt säker på. Du får gärna kontakta mig, om vad som helst, på: queenofdarkness@icloud.com

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela