Forevermore

Jag tänkte skriva om Tomelilla Marknad idag men helt plötsligt känns det meningslöst. Jag går in på Instagram och kollar igenom vad jag har missat. Jag ser att Linkin Park har postat ett filminlägg med att deras nyaste musikvideo till låten 'Talking To Myself' har släppts. Jag går in på YouTube. Jag lägger muskvideon i Historik för att kunna titta på den imorgon. Jag går in på Tumblr. Jag ser ett inlägg och blir helt kall. Jag söker hans namn på internet och huvudnyheten är skriven av Aftonbladet för 40 minuter sedan: Linkin Park-sångaren Chester Bennington är död Med gråten i halsen och med svidande ögon går jag in till mamma som sitter i soffan. Jag visar henne min mobil. Hon läser. ''Jag kan inte fatta det'' Jag säger det om och om och om igen. Det går inte in. Det vill inte gå in i min hjärna att sångaren i ett av mina absoluta favoritband har gått bort. Jag skrev detta på min Tumblr och på min Instagram och det beskriver väl lite hur jag känner; I have been reached by the news that Chester Bennington of Linkin Park have died at the age of 41. I can’t stop crying. I never got the chance to see them live. I feel colder than cold. I just want to scream. I can’t believe this have happened. It feels as if this is a nightmare, that this can’t be real but Daily Mail, The Sun and The Rolling Stones Magazine have all written about it. Can this explain why I woke up in a strange fever this morning? Will I ever be able to listen to their songs again? What am I without them..? Titeln på detta inlägget ... Blir 'Papercut' den sista låt jag hör av dom? Kommer jag någonsin att klara av att titta på musikvideon till låten 'Talking To Myself'? Jag är rädd för dessa känslor. Jag har aldrig varit med om att förlora ett favoritband på det här sättet förut.