Bastille Day
Frankrike's nationaldag heter Bastille Day (läs om varför det heter genom att klicka HÄR) så idag tänkte jag visa lite osedda bilder från mina två resor till Paris 2014 :-) Det är idag exakt tre år sedan jag köpte min Chanel plånbok (se den i detta inlägget) och jag har fortfarande inte använt den.. Bra jobbat Karin :)) Jag ångrar den inte men jag känner mig inte bekväm med tanken på att ta upp den på en second hand affär eller en marknad. Det är enda gången jag betalar något själv. Ibland tar jag upp den ur sin låda, tittar på den och ler för jag var så glad över att äntligen få komma till Paris. Mamma hade varit där en gång tidigare (tillsammans med sin mamma) och gillade inte alls den staden då. De ville inte prata engelska. Bättre gillade båda två London men idag är det Frankrike's nationaldag och det är enbart Frankrike detta inlägg ska handla om.
Det här var kön in till Louvren (där bland annat Mona Lisa hänger) och jag hatar att stå i köer och mamma hade sett tavlan innan och på grund av en massa andra anledningar så valde vi att inte stå i kö in till Louvren.
Det jag gillade bäst med hotellet vi bodde på var trappan ..
.. eller jag gillade den jättemycket till andra gången vi åkte till Paris (bodde på samma hotell jao) och hissen var sönder så jag fick bära väskan (endast en; thank god) helt själv + dessutom hjälpa mamma som ju har diskbråck (det har blivit väldigt mycket bättre) För övrigt; jag lovar och svär att det spökade på hotellet. Små, trånga rum. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad hotellet heter men när mamma städar bland sina papper så kommer hon att hitta det och då för jag in det här.
Anledningen till att jag ville till Paris var dels på grund av mammas berättelser men till stor del på grund av Cimetière des Chiens - världens äldsta djurkyrkogård så vi tog en taxi som körde oss dit. Vi går av, han går av och, ''I think it's closed'' Förstår ni hur besviken jag blir. Samma år i September åkte vi därför till Paris igen just för den anledningen. Vackraste kyrkogården jag någonsin har varit på.
Jag vet själv hur hemskt det är att förlora ett husdjur som levt länge men det är nästan värre med ett husdjur som bara lever i ett år. Jag undrar verkligen vad som hände med Meryl. Om det var en katt som blev överkörd, en hund som fick cancer eller en kanin som blev tagen av räven. Vilka håller med mig om att dödsorsakerna borde införas på alla kyrkogårdar, mänskliga som djurliga?
Google Translate är bra (oftast) och inskriptionen översattes till 'sju gånger mästare' Nu kan jag inte matte alls men visst blev hunden 17 år??
Även gamla gravar.. Husdjur har alltid betytt mycket för människan <3
Precis som i Juli besökte vi Galleria Lafayette. I en disk såg vi pizzor. Vi var hungriga och jag tror aldrig jag blivit så rörd och lycklig över någonting i matväg i hela mitt liv som jag blev vid första tuggan på pizzan. Den smakade exakt som Pelles Pizza. Det var ett företag i Maglehem, Skåne som bakade världens godaste pizzor. De gick i konkurs och nu används lokalen som en ateljé till målare. Det är såååå tragiskt att åka förbi där och veta att det en gång i tiden gjordes de mest fantastiska pizzor där. Bara detta är en anledning att åka tillbaka till Paris .. men tänk så åker jag dit och så serveras inte dessa pizzor längre.. Antar att det är en offring jag får göra.
Medans vi ändå är inne på pizzor så kan jag lika gärna visa en bild på mig på en resturang ^^ Det var i Paris som jag lärde mig att äta oliver. Jag är inte som pappa (han äter oliver direkt ur burken) men jag tar inte längre bort oliver på pizzor, om det skulle hända att det ingår.
Jag både vill och vill inte tillbaka till Paris. Jag är så orolig över hur och om folket har ändrats samtidigt som det är min favoritstad. Tiden får utvisa.
