Diana
Jag har skrivit om Diana förut men jag vill reintroducera henne med ett mer propert inlägg. Hon heter alltså Diana, dockan jag köpte när jag var i New York City 2015. Antikaffären Obscura Antiques & Oddities var anledningen till att jag bokade resan från första början. Jag minns inte hur jag hittade den men jag vet att jag googlade 'unusual places in new york city' så kanske var det på den vägen. Minns dock inte varför jag googlade just det. Bilderna berättade om någonting speciellt och känslan av ett måste växte till ett ska.
Obscura Antiques & Oddities låg (den verkar ha flyttat?) i ett väldigt skumt kvarter och jag kände direkt att jag ville därifrån. Mamma övertalade mig att gå in i affären och männen hälsade vänligt. Jag och mamma var de enda kunderna. Jag tror att vi var där i ungefär en och halv timme. Där var så mycket jag ville ha. Ett gammalt skrivborn från 1870-talet, djur och människofoster i formalin, uppstoppade djur, medicinburkar, instrument för amputation, benproteser från första världskriget etc etc. Inklusive en mykcket gammal appäls jag ångrat i efterhand att jag inte köpte. Där var också en slags kruka med en massa olika dockor. Alla var obehagliga. Dockor har jag läst så många hemska berättelser om, men så var Diana där. ''Här ska inte ni vara'', viskade jag och tittade på henne.
Jag föll direkt. Mörkgrönt är ju en väldigt fin färg och hon passade inte in bland de obehagliga dockorna hon låg under. Tillsammans med en hel del annat följde hon med mig till hotellet. Obs, hur coolt är det inte att jag fick en t-shirt och två nyckelringar där det står Obscura Antiques & Oddities NY bara för att jag köpte så mycket? Så snälla🙂
En gång i tiden har hon haft en hatt och ett paraply eller ett koppel, för hon har en liten krok i handen som syns lite på bilden ovan.
Jag har ingen aning om hur gammal den här dockan är. Mina instinkter säger mig 1870-talet men hon kan mycket väl vara gjord mycket senare än så..