Forevermore

Tio månader utan honom och inombords skriker jag. Det gör så ont att jag inte vet vad jag ska göra när jag tänker på att han aldrig någonsin kommer att komma hem igen. Jag kommer aldrig någonsin bära honom igen. Jag kommer aldrig någonsin att krama honom igen. Jag kommer aldrig någonsin att se honom bli exalterad över att få banan. Jag kommer aldrig någonsin att se honom komma springande mot mig från under bänken i tvättstugan. Jag kommer aldrig någonsin att kalla honom för hans namn igen Jag kommer aldrig någonsin att kunna prata med honom igen. Jag kommer aldrig någonsin att se in i hans fina ögon igen. Jag kommer aldrig någonsin att känna hans tunga mot min axel. Jag kommer aldrig någonsin att känna hans kind mot min kind. Jag kommer aldrig någonsin att ge honom godis igen. Jag kommer aldrig någonsin att höra honom stampa igen. Jag kommer aldrig någonsin att ......... 

Allt jag önskar är att få veta hur han mår. Är han rädd? Är han ledsen? Är han ensam? Ibland känns det som om han rör vid min hand. Han var en stor del av mig och jag kommer aldrig att hitta den delen någonsin igen. Jag minns hur det kändes att hålla honom och jag är så rädd att jag ska glömma.