Stormen Gudrun
Det har gått femton år sedan Stormen Gudrun sveper in över Sverige.
I Irland och Storbritannien ledde stormen till att människor fick evakueras från sina översvämmade hem. Vid tvåtiden nådde stormen Sverige. Man ombads att hålla sig inomhus och Sturup, Kastrup och Öresundsbron fick stänga. Över 415.000 hushåll blev utan el och fler än 10 000 hushåll var fortfarande utan el tre veckor senare. Inte förrän efter 40 dagar hade alla fått tillbaka sin ström.
Stormens fördelse landar på 23,3 miljarder kronor. På ön Hanö i Blekinge uppmäts en vindhastighet på 33 sekundmeter (gränsen för orkan är 32.7) Mellan 14-20 människor dör i stormen, bland annat en man på 91 år i Skåne som kastas till marken när han försöker laga sitt sönderblåsta verandatak. Två personer omkommer på grund av fallande träd. 75 miljoner kubikmeter skog, smotsvarande 275 000 fotbollsplaner, fälls.
Jag minns stormen, men inte mycket. Jag var förbjuden att gå ut. Pappa gick till vårt andra hus där hans mormor då bodde, för att se om hon var okej. Hela vägen dit var täckt av nedfallna träd. Han fick kliva över dom för att komma fram och runtomkring honom ven stormen. ''Vansinne'', kallar han det nu men är man orolig så är man. Jag minns strömavbrottet mest. Jag satt på vardagsrumsgolvet och lekte med mina dockor. Jag hade tre dockor som jag lekte med mest där på golvet; en med orange hår, en med ljust hår och en mörk docka med mörkt hår. Alla tre hade kläder inspirerade av vintern och det ingick ett djur till var och en av dockorna som matchade deras kläder. Även skridskor och varm choklad ingick. Antaglien en julklapp. Och till middag minns jag att vi åt kotlett. Den var inte 100% klar för vi fick värma dom på vårt stormkök, men oj, så gott det var och så tyst. Jag minns inte hur länge vi var utan ström men jag minns att jag frös. Är ganska säker på att vi antingen redan hade det, eller så körde pappa och köpt det, vårt elverk så att vi hade lampor placerade. Vi hade även ett stearinljus brinnande i badkaret samt så är jag ganska säker på att vi körde vår TV på elverket också. Mamma berättade att vi dagen efter, på Söndagen gick en runda i skogen och tittade på alla fallna träd men mina minnesluckor är enorma. Ibland tror jag fortfarande att det är 2005. Det känns verkligen inte som femton år sedan.
