Forevermore

Det finns en antikaffär som jag ville besöka mer än allt annat i New York City. En väldigt ovanlig antikaffär skvallrade hemsidan om. Och ovanlig den var! Jag hade blivit mycket beskvien annars för det var på grund av Obscura Antiques & Oddities (that's the name) som jag ville till New York City. Kan ju tänka mig diskussioner i framtiden: ''Nähä, New York City alltså. Coolt. Vad förde dig dit?'' ''En ovanlig antikaffär'' Jag har ALDRIG skrivit att jag varit normal ;-) Där fanns allt konstigt och läskigt man kan tänka sig: gamla benproteser, gamla medicinburkar, djur och foster i formalin, uppstoppade björnhuvuden, gamla kort (på döda människor, ja, på allt möjligt) Allt var coolt och spännande! Hade jag bott i NYC hade jag gått dit varenda dag. Jag handlade för mycket pengar i den affären. Det fanns mer av sådant som jag ville ha men man kan inte frakta hem en glasburk från 1800-talet (eller jo man kan men nej) eller ett gammalt skrivbord (och jo det kan man men ni förstår säkert) Jag köpte (bland mycket annat) en mourning cape. Ska fråga om min blivande man (om jag någonsin hittar en vill säga) kan lägga tassarna i vädret i förtid så att jag kan använda alla mina sörjekläder MOHAHAHAHA!! Hoppas att han tycker att det är lite romantiskt i alla fall ;-) Men det finaste jag köpte i denna ovanliga antikaffär (där nästan ingenting av vad den innehöll hade varit lagligt att sälja i Sverige förmodligen) var en docka. Förmodligen har hon en gång i tiden haft både bonnet och paraply. Det intressanta är att hon är komplett annars: med underkläder, strumpor och skor varav skorna är det enda som är extremt ömtåligt = personen som ägt henne har varit extremt rädd om henne. Dockan (som jag givit ett namn: Diana) kallade på mig och jag lydde. ''Inte ska Ni vara här'', viskade jag på det främmande (för henne) språket Svenska och plockade upp henne - mörkgrönt är till och med en av två mina favoritfärger (den andra är lila) så var det ödesbestämt eller var det ödesbestämt? Hon var inte extremt dyr men hur tusan skulle jag få med henne över Atlanten? Jo, vi hade köpt skor förut och hade därför en Vans kartong där vi la kläder från Build A Bear Workshop och så henne invirad i papper och så mer kläder från BABW. Förstå min nervositet flygningen mellan New York och Houston ... På hotellrummet i Galveston vecklade jag upp henne. Inga skador. Samma händelser upprepade sig även under nästa flygning: från Houston till Stavanger och från Stavanger till Kastrup. Hon fick inga skador alls. Tack mig själv och högre makter! En sak till var jag orolig för. Jag har sett alldeles för många filmer och sett för många böcker handla om det men hon har inte börjat hemsöka mig. Än. Men så ser hon ju snäll ut också. Säkerligen tacksam för att jag tog henne därifrån. Hon ligger på silkespapper i Vanslådan på min säng. Hon verkar gilla det. Beundrar henne då och då. Kan inte förstå att jag äger henne. Den enda frågan är: vad är det hon tittar på?