Idag har jag besökt Svarta Bergen i Hägghult, en plats där man 1899 började bryta en bergart som kallas diabas, eller svart granit. Verksamheten blev fort viktig och bidrog till att emigrationsvågen till USA bromsades.
Där folk en gång bröt diabasen finns nu en 900 meter lång, 50 meter bred och 75 meter djup ''sjö'' som man inte får bada i dels pågrund av djupet men också pågrund av stenvägggarna som omger det gamla brottet.
Här ser vi en av kranarna som hjälpte till att få upp diabasen från stenbrottet.
Här i smedjan gjordes och lagades tillbehören till brottet. Man kunde gå in i flera olika små hus och titta.
Åh vad gillar att de gamla lådorna har bevarats.
Vart kan denna enormt höga trappa leda till tro?
Jo, till en såkallad utsiktsplats varifrån man mest såg skog, skog och så lite mer skog. En väldigt jobbig trappa att gå uppför och så tanken på att den kunde rasa (nej den kan inte rasa Karin, den är säker, det är lugnt)
Kvalitén på diabasen tillhör världens främsta, vilket gjort den eftersökt för många användningsområden. Tillexempel har diabas från Hägghults stenbrott skickats över Atlanten till just Amerika där den bland annat finns i dekoren av Empire State Building och i basen i
Marine Corps War Memorial i huvudstaden Washington D.C.
Detta är det nya stenbrottet där man än idag bryter diabas, endast ett stenkast från det gamla men nu är det ju semestertider så där var ingen verksamhet alls idag.
Här ser man märken efter hur människorna har jobbat sig neråt.