There's no greater punishment than living with the misery of breathing through unwanted lungs

Jag förstår inte. Det har gått två veckor. Jag borde må bättre men det gör jag inte.


Sångaren i ett band jag tycker mycket om skrev att det var 'waste of a talent' Jag har inte lyssnat på Linkin Park sedan jag fick reda på nyheten som raserade hela min värld. Jag har inte tittat på skivor på second hand affärer eftersom jag är rädd att deras skivor står där. Jag vill inte bryta ut i gråt offentligt. Jag utropade, ''Jaa!!'' på en second hand affär idag eftersom jag hittade en t-shirt köpt i Colorado. Jag blir ledsen när jag för en kort sekund glömmer bort mig och ler eller skrattar till. Jag blir ledsen när jag tänker tillbaka på resan till USA i höstas eller på min födelsedag i Maj. Han levde då. Min födelsedag. Då dog Chris Cornell. Eller dagen efter. Informationen är delad. Han och Chester, de var bästa vänner. Det finns inte fler ord. Inte egentligen. Mina föräldrar har semester. Först i början av September börjar pappa jobba. Efter det ... Vem vet?

Jag har skämts för att känna så som jag känner, jag har bitit hårt för att inte skrika och gråta. Jag har besökt många second hand affärer. Jag har sett en t-shirt från Berlin och en burk från Manchester. Jag och mamma pratade båda om att resa och se Linkin Park live. Även Milano, Birmingham och några andra städer pratades det om och det kollades upp. Jag tvivlar på att det hade känts bättre om jag hade sett dom live men jag kommer aldrig att få veta.

Ni förstår säkert. Jag kommer inte att uppdatera denna blogg mera men ni kan följa mig på min tumblr. Genom årens gång så har jag gett ut adressen till de som frågat bland kommentarerna men nu ger jag alltså ut den helt öppet. Man behöver inte själv tumblr för att se vad jag postar där men ni kanske blir besvikna då jag mest rebloggar. Ni kommer att märka att jag startade den redan i Januari 2014. Det är en delvis ny sida av mig.

Jag förstår inte. Det har gått två veckor. Jag borde må bättre men jag mår sämre.