All the little pieces falling, shatter Shards of me too sharp to put back together
Åtta år har gått sedan Tage dog.
Det känns inte alls så länge sen som han satt på vår hallamatta. Han lyssnade på låtar och jag skrev ner hans reaktion. Jag kallade honom förrädare för att han tyckte om 'Fairytale' av Alexander Rybak - en låt jag hatade men som jag spelade för honom på skämt - men jag lärde mig att tycka om den. Han känns så otroligt nära när jag lyssnar på den nu.
Det känns inte alls så länge sedan som han var ute på promenad i trädgården i koppel. Han rymde och satt under studsmattan så att när jag försökte fånga honom från ena hållet och mamma från det andra så rymde Tage åt ett annat håll. Jag har aldrig varit så rädd sedan den gången men vår granne fångade honom med en håv.
Alla minnena håller honom nära men det kommer alltid att göra lika ont som det gjorde den 10/12 2011. Tiden läker inte. Tiden gör inte det lättare.
