Den stora branden i London
På den här dagen, för 354 år sedan 1666, utbryter den stora branden i London.
Det röda på kartan visar de drabbade områdena.
The Great Fire of London av okänd konstnär 1675.
Det är inte känt exakt hur branden startade men troligtvis glömmer Thomas Farrinors, bagare på Pudding Lane, att släcka sin ugn innan han går till sängs på Söndagmorgonen. Glödande kolstycken sätter eld på ved som ligger i närheten och elden sprider sig fort. Thomas och hans familj lyckas ta sig ut ur det brinnande husets övervåning till huset brevid men pigan vågar inte och dör. Hon blir brandens första offer. Thomas Bloodworth är borgmästare i London och han får nyheten om branden en timme efter att den brutit ut. Hans ignorans genom att säga att en kvinna kan kissa på elden för att släcka den bidrar till att branden sprider sig fort. En torka sedan November 1665 med en het sommar 1666 bidrar till spridningen samt att husen i London vid denna tid är byggda i trä och med halmtak. Små gränder avgränsar husen på gatorna och gnistor sprids lätt. Borgmästare Thomas vägrar låta riva hus i brandens väg utan att ägarna tycker det också. Folket i staden försöker släcka med hinkar och pumpar men det gör ingen skillnad då husen ligger nära varandra. Gnistorna från bagaren hus sätter eld på grannarnas och branden sprider sig fort med hjälp av starka vindar.
På Söndagseftermiddagen flyr människor i panik. Den enorma folkmassan hindrar folket som försöker släcka branden från att komma fram. 18 timmar efter att branden brutit ut hos bagaren har branden blivit en eldstorm som skapar sitt eget väder. Den ger sig själv syre genom att skapa ett vakum på marknivå. På måndagen sprids branden och hotar att ta sig över London Bridge. Glöder sätter eld i Southwark men den branden släcks snabbt. I paniken att rädda sina ögodelar höjs kostnaden att hyra en vagn från några shilling till 400 pund (cirka 40.000 svenska i dagens penningvärde) På tisdagen förstörs Old St. Pauls Cathedral, som är föregångaren till St. Pauls Cathedral. Dess väggar av sten har setts som en säkerhet och privatpersoner samt boktryckare och boksäljare har under brandens gång lagt sina saker i kryptan. Allt detta brinner upp. På tisdagkväll ändras vindarna och på onsdagen går det äntligen att släcka branden. På söndagen, en vecka efter brandens början, regnar det och de sista bränderna släcks men kol brinner fortfarande i Mars året därpå.
13.500 hus, 87 kyrkor och 9-16 människor tar branden. Däremot har författaren Neil Hanson skrivit att hundratals, kanske tusentals avlidit. Han säger att hettan från elden gjort att kroppar kremerats och därför aldrig hittats. 1665 har 68.590 människor dött av pesten i London men tack vare branden utrotas sjukdomen.
