Kåseberga 2023
Kristi Himmelfärdsdag så resan styrdes mot Kåseberga för att besöka Ales Stenar. Rapsfälten blommade så fint. Luriga är di för de luktar ibland men oftast inte. Detta luktade <3
Vägen från parkeringen till Ales Stenar är mycket lång och idag tog det en timme. Mina brytna revben och min ömma rygg gjorde att jag trodde det skulle va omöjligt men det gick.
Tyckte inte alls om att sjärmflygarna flög så nära folket. Att klättra på stenaran är förbjudet, ändå var där en unge som både klättrade, stod och hoppade på stenarna. Föräldrarna? Nä de brydde sej inte ett dug. Håll 20 meter till kossorna. Nä såklart inte. En hel familj gick stod nära dom. Naturreservat? Nä, en unge cyklade över ängen och skrämde alikorna. Fy fan för folk som inte visar respekt.
Åt sill i hamnen men inte i backen på grund av den höga trappan. Högen på brickan är senapskål och rödlök. Tål inte senapskål och är inte jätteglad i rödlök. Fick byta sill med pappa för mina var ettersalta :(
Åkte till Sandhammarens kiosk och mamma pekade ut banan / kola alltså my heart💖
Valde även jordgubb💖 Thomas älskade både banan och jordgubb💗 Valde nougatsås som topping och det var så gott😋
Hundra sextio-sex veckor vs. Tvåhundra-tretton veckor vs. Trehundra-fyra veckor. Jag såg så många svalor idag. De flög så nära mig och jag önskar att jag var en av dem. Uppe vid stenarna blåste det mycket och i vinden hörde jag röster från förr. Jag såg en stor vit, fluffig hund i hamnen och dens ögon verkade så snälla och tungan var så lång. Det var en gammal hund, det såg jag på hur den gick och det kändes så speciellt att se den. Det kändes som att jag tittade på Lullaby. En mås fanns på byggnaden bakom hunden. Den plockade i sina haklappsfjädrar och jag tittade fashinerad på den. Thomas fixade ofta med sina haklappsfjädrar och jag kallade honom ofta för måsen. Jag hörde koltrasten sjunga och jag hörde näktergalen sjunga. Jag såg så många olika sorters blommor och allt kändes så overkligt. Jag brände mitt ansikte och det gör så ont. När vi körde från Kåseberga mot Sandhammaren pekade mamma ut en vägskylt mot Backåkra. Jag vände inte på huvudet för att se och hon sa det igen. Jag ignorerade att hon försökte attför att inte låta tillbakablickarna förtära mig så de slukade mig. Jag var där den 6:e juni 2019, Lullaby's sista sommar. Hon väntade på mej hemma medans jag besökte muséet för Dag Hammarskjöld. Ända sedan hon blev tagen har det varit en konstig lukt i hela huset. Om bara kommer att eka i mitt huvud även efter att jag är borta.
