Sexton år har gått men såren består
Tussi dog denna dagen 2009. Hon hade fått en epileptisk attack på grund av att kliande dagen innan tror jag det var. Salvan hon hade fått utskriven av en veterinär hjälpte inte alls. Jag känner doften av den salvan vid de mest slumpmässiga tillfällen, oavsett om jag är i byggnaden eller i en affär. Tussi fördes till en veterinärklinik. Veterinären sa att Tussi kunde komma tillbaka för sprutor som kunde hjälpa men jag ville inte utsätta henne för det. Jag fick inte hålla i henne. Ingen död är smärtfri och det finns inget som heter en lugn död men jag minns inte att hennes död var synlig och jag minns inte hennes ljud. Hon kommer för alltid att betyda så mycket för mej.
