Forevermore

Jägarehuset brann ner natten till idag. Det känns så konstigt inom mig, som om det var min egendom. Endast en gång har jag utforskat ägorna. Endast en gång jag gick in i byggnaden, och nu är den borta för alltid. Jag ville dit fler gånger. Jag förde det på tal i somras, som om en del av mig visste. Hela dagen har jag varit nära att gråta men det har inte gått. Jag grät så mycket i April att det känns som om jag har sinat. Jag grät mycket till Frost 2 men inte så mycket annars. Jag tror inte att jag förstår att byggnaden är borta. Det känns nog mer riktigt när jag väl åker dit, för jag vill åka dig och visa att jag bryr mig. Farväl Jägarehuset. Dina bitar lades för hand, varsamt valda till att stå i flera år. Nu är dagarna förbi och trots att de flesta inte bryr sig så bryr jag mig för jag kommer alltid att bry mig om det som inte någon bryr sig om.