Cogitatione
Varje Kristi Himmelsfärdsdag så långt tillbaka jag kan minnas har vi åkt till Kåseberga. Idag blåste det ganska kyligt vilket var perfekt väder. Förra året var det så varmt att jag brände mitt ansikte. Många vackra blommor finns det på vägen upp till stenarna.
Istället för för får det nu kor i en hage intill stenarna:
Så himla söta <3
Jag tror att denna skylt är ny:
Inte jättemycket folk vid stenarna idag:
Förra året kom en lösspringande hund rakt emot oss. Den morrade och var hotfull. Som tur var hände inte mer än så. Ägaren bara skrattade. Hundar ska hållas kopplade runt stenarna och barn får inte klättra på dom, ändå ser man båda delar..
Man funderar alltid så mycket när man är här. Ingen vet ju egentligen varför dessa stenar restes. Vem kom på tanken? Så många frågor men inga svar.
Åt självklart sill med mos i backen:
Jag och mina föräldrar var det enda som satt i backen idag. Alla andra satt nere vid vattnet eller i det uppvärmda tältet. Mesar.
En alika letade mat vid bordet brevid. Så himla söt <3
Märkte en massa gråsparvar och testade om de möjligtvis kanske gillade sill?
Det gjorde dom <3 Även potatismos gillade dom <3
Gick sedan tillbaka mot bilen och såg två surfare:
Under hemvägen fanns en skylt som berättade att det var nio grader i vattnet men håll ändå med om att det ser skönt ut.
Stannade till vid Knäbäckshusen på väg hem:
Så himla mysig by men jag inte trivts där..
Det nedbrunna huset är uppbyggt igen. Synd dom ändrade från vasstak till tegel och från korsvirkes till puts men jag förstår dom.
Trots att jag inte skulle vilja bo i Knäbäckshusen är detta nog det hus som ser mysigast ut.
Jag sov mesta delen till Kåseberga och mesta delen hem. Jag är så himla trött. Idag är det sex veckor sedan Thomas dog och nittiosju veckor sedan Chester dog. Jag finner det intressant hur tiden kan passera när man vill att den ska stanna.
