Det har gått åtta år
Åtta år sedan blixten slog ner och det kommer för alltid att kännas overkligt. Det var en söndag. Den kvällen innan var jag tvungen att stänga av min dator mycket tidigare på grund av en hemsk huvudvärk. Jag minns det i glimtar, ljudet från alla våra brandlarm, jag som bröt ihop när jag såg att Thomas och Lullaby var helt okej, att höra brandbilarna och ambulanserna och veta att de skulle till oss. Kablarna drogs ut från både datorer och TV men vår TV klarade sig inte, inte heller vår VHS spelare, några av våra DVD skivor och några av våra VHS band inte heller. Skrivaren och högtalarna som var anslutna till föräldrarnas dator klarade sig inte men deras dator gjorde det. Mitt rum blev mest skadat men min dator och mina högtalare klarade sej. Om mitt rum sa brandmännen till mig: "Om du hade sovit där inne så hade du inte levt nu" All rök jag andades in när jag var där och tog saker att rädda ifall det skulle vara brand i väggarna innan de kom, jag dog nästan på vardagsrumsgolvet efter; röken kanske skadade mina lungor och det var därför jag bröt revbenen i januari förra året - dammet från alla min farfars verktyg blev för mycket. Brandmännen berättade för oss att vi hade skyddsänglar, jag undrar var de tog vägen och vad som fick dem att lämna. Vi hade så många människor som kom över i efterdyningarna av åsknedslaget, alla beundrade T och L, de sa att de var så fina och vackra, jag undrar om de någonsin tänkt på dem.
