Tokyo, you've got the rhythm in you
Allting gick bra tills tåget var någonstans mellan Hyllie och Kastrup. Då säger en röst i högtalarna att tåget inte kommer att stanna på Kastrup på grund av ett bombhot. ''Helvete'', tänker jag ''Det var ju det här jag förustpådde'' Tåget stannar istället i Tårnby. Där lastar vi in våra fyra väskor i hissen och åker upp till marknivå. Hela tiden är jag rädd och nervös. Vi vet ingenting. Kön till Taxi är lång och de jävla Taxichafförerna är extremt nosiga då, ''Nej, vi kan ABSOLUT INTE ta fyra väskor'' Till slut får vi en Taxi. Fyra väskor är inget problem alls för honom. Paniken växer ju närmare flygplatsen vi kommer då vi utmanar ödet. Vi närmar oss bomben. Djuren, hur blir det med dom?? Pappa betalar Taxin med sitt kort och Taxin stannar utanför Terminal 2 där vi får veta att Terminal 3 är stängd. Vi checkar in, säger adjö till pappa och går genom säkerhetskontrollen. Köper två Steiffdjur i Taxfreen. Vi tar litegrann i loungen: soppan är en Thaisoppa gjord på kokosmjölk som jag tyckte var mycket god (men tog inte mer än visat då jag inte är van vid stark mat) men som mamma vägrade att smaka.
Planet lyfter i utsatt tid. Jag undrar vad som händer inne i byggnaden. Är fortfarande rädd och nervös. Flygresan går bra. Inga nosiga flygvärdinnor på denna resan. Jag och mamma sitter brevid varandra, vid fönstret. Lite besviken är jag ändå då jag inte ser ingenting på nästan hela flygresan för vi flyger på eftermiddagen-moln-mörker. Efter maten, när det är cirka fem timmar kvar blir vi trötta och fäller sätena och ligger brevid varandra, sover en stund.
Tar de coolaste bilderna någonsin. Sådana bilder man vill visa alla i hela världen.
Vi landar så på Narita, 15 minuter innan avsatt tid. När vi kommit till hotellet SMS:ar mamma pappa att vi är framme. I SMS:et skriver han att det var en man som skämtat angående bomben.............
Dagen efter vi anlänt försöker vi förstå oss på tunnelbanan och det går, efter en del funderingar och lite frågningar (vi får tillexempel en karta på Engelska som är till extremt stor hjälp)
Efter tusen mil i underjordiska gångar och en miljard trappsteg, (finns såklart rulltrappor också men jag har fobi för dom oftast så jag blev en mästare i trappgång) så kommer vi till Omotesandō.
På Omotesandō (som ibland kallas för Tokyo's Champs-Élysées) ligger en massa exklusiva affärer som, Chanel, Louis Vuitton, Prada, Boss, Dior etcetra, men även en antik affär som heter Chicago. En läskig trappa leder ner i en källarvåning och här kan du köpa Ralph Lauren tröjor för under 70kr (!) Vi var inne i Chicago en låång stund vilket var jobbigt för där var väldigt varmt. Jag handlade en hel del, helt galet billigt. Vi besökte Chicago i Omotesandō ännu en gång under resans gång, och även den i Harajuku (som vi ramlade på av en slump) Vi provade på McDonald's (hur kan det vara så att McDonald's är gott överallt utom i Sverige), och deras pizzor (som var helt magiska) men vi testade såklart även inhemsk mat. Jag var inget fan av den men nudelsoppan var högt över förväntan! Det rosa-vita var sladdrigt och smakade inte mycket, men det var ändå gott konstigt nog.
Vi provade även en Sushirestaurang där man tog hur många tallrikar man ville och så betalade man efter det. Sushin därinne var hemsk, smakade så illa så ja.. Men det stannade. Åt istället ananas som också åkte fram på en tallrik. Lägg märke till klockan på väggen.
Vi besöker loungen även på Narita (det ingår ju liksom) och där finns den: den goda sushin. Jag blir helt exalterad!!!!!!!
Flygresan tillbaka till Sverige gick väldigt bra fast jag denna gång fick sitta bakom mamma (som jag även gjorde till New York) för de hade ändrat flygplanstypen. Flygvärdinnorna var extremt trevliga, de trevligaste flygvärdinnor jag någonsin mött. Dom var Danska båda två och frågade vad vi gjort i Tokyo och när mamma berättade att vi sett Ozzy Osbourne blev hon helt lyrisk. Vi pratade band ett tag och hon tyckte att det var supercooolt att vi åkt dit för en konsert, vilket det ju är ^^
Såna här bilder kan man inte ta i Echonomy ^^
Planet landade 20 minuter innan avsatt tid och vi såg världens finaste solnedgång över (Öresunds)bron som jag dessvärre bara har på bild i huvudet. Vi fick vänta en stund inne på Kastrup på att pappa skulle komma med tåget men sedan åkte vi över och mot vårt hus. I bilen berättar pappa om snöovädret (så jäkla typiskt att det hände när vi inte var i Sverige) men en del snö ligger kvar när vi anländer till huset <33
Djuren blev helt lyriska; oavsett hur jobbigt det är att återvända efter en resa glömmer man allt sådant när man ser dom <3
Vi åkte ju till Japan för Ozzfest och både Ozzy Osbourne och Evanescence var fantastiskt bra live. Korn var inte bra alls :( Jag vet inte om sångaren Jonathan var full eller påverkad eller vad det var som var fel. Ska ge dom en chans igen i framtiden, då i form av en konsert. Vissa band låter helt enkelt inte bra på festivaler. Tyvärr fick man inte fotografera vilket jag respekterade men ni får här se bandet :-)
Att komma ihåg:
●Vi borde skrivit ut adresserna på både Engelska och Japanska för Japaner är inte alls bra på Engelska, men dom är väldigt hjälpsamma ändå med att försöka förklara och peka vart man ska när man frågar.
●Att räkna ut Yen är extremt svårt, man kan lätt handla för massor om man inte ser upp. 70.000¥ är runt 5.000kr tillexempel men som tur är hade pappa skrivit ut en omvandlingstabell så vi klarade oss väldigt bra.
●Även Sushi i Japan kan vara hemsk.
●Att äta med pinnar är förvånansvärt enkelt.
●Souvenirer hade vi extremt svårt att hitta. Frågade runt i olika affärer i Omotesandō och ingen förstod vad postcards är (!?) fastän vi förklarade så bra vi kunde. Besöker Tokyo Tower en dag och hittar så mycket souvenirer att vi blev helt yra.
●Japaner är väldigt välklädda, artiga och vänliga, men inte överdrivet obehagligt vänliga.
En rolig detalj: När Japanerna kommer på tunnelbanan så antingen sover dom eller plockar upp sina mobiler, men ingen gick försjunken i den på stan!!!! :o :o :o :o
