Forevermore

Det har blivit Februari. Januari var en ovanligt lång månad tycker jag och det kommer fömodligen denna också att bli eftersom det är skottår iår. En extra dag. I och för sig är det ändå den kortaste månaden men den brukar ändå kännas så lång, så lång. Den 17nde blir det åter Veterinärbesök för Thomas's del. Vi var där den 19nde Januari senast och yes, hans tänder hade växt så fick tid den 17nde för sövning och slipning. Jag tycker inte om det. Kan inte vara bra att söva honom så ofta som det förmodligen måste bli så att det inte blir som i November. Tur att han är så snäll i alla fall <3 (och ja, jag tycker om honom igen ^^)

 

Vet ni vad jag och mina föräldrar gjorde idag för precis ett år sedan förresten? Jo, vi bokade resan till Skiathos. Ni kan ju gissa hur orolig jag var ända fram till Juni över flygresan dit eftersom det står sådant i stil med 'inget för den flygrädda' angående landingen lite varstans när man läser om just den ön i Grekland. Men det gick bra. Eller alltså; jag var så rädd att jag trodde att jag skulle dö av andningsuppehåll eftersom jag inte vågade andas när planet skulle landa. Men jag överlevde ju i alla fall. Alltid något. Skiathos ja.. Kommer nog aldrig igen att besöka Grekland tror jag. Passé. För mycket myggor och för mycket svenskar. Är inte alls hej på Charter längre. Men god mat gör dom, Grekerna. Jobbigt det där. Kanske blir det så att maten knuffar undan de negativa upplevelserna med Grekland? Mycket troligt ;-)

Som det ser ut nu så blir det nog inga resor iår. Det kan ju såklart ändras men just nu fokuserar familjen på att min mamma ska bli bra lite bättre i sin rygg. Hon har diskbråck (som är en disk som ligger mellan ryggradens kotor som har brustit och buktar in mot ryggradskanalen) och det gör såklart extremt ont vilket även leder till ovanlig gång. Hon har haft Diskbråck sedan Oktober 2014 och har fått två behandlingar med kortison insprutat i ryggen (December 2014 och Augusti 2015) och det hjälper i tre månader och efter den tiden gått så är det som om någon släcker en lampa och det gör ont igen. Hon har fått telefontid med sin doktor. Den 19:e Februari. För en telefontid. Ja, det är sant och nej, det är inte humant. Alls. Och att värken är jobbig för min mamma, det förstår jag men tjat och klagomål från henne konstant är så jobbigt att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. Hon har börjat att gå på laserbehandling (fick andra gången igår kväll) så får hoppas att det hjälper. Vi Jag har en del förslag på resor som jag ska höra med resebyrån om oavsett. För att fråga kostar ingenting. Man får fråga och så får man se. Kanske blir det resor även iår. Kanske inte. Får hoppas på det bästa. För har man varit utomlands varje år sedan man var runt åtta år så går det egenltigen inte att strunta i att resa ett år.